Sportbladet kan du inte ha missat!
I vår blir det tio år sedan Aftonbladet som första svenska dagstidning lanserade sin iögonfallande rosa sportbilaga Sportbladet. Både en och annan svensk tidningsköpare höjde nog på ögonbrynen när extratidningen med den grälla färgen ramlade ur huvudtidningen den den 8 maj år 2000. Förebilden var såklart den italienska dagliga sporttidningen La Gazzetta dello Sport, som för fotbollsälskare i Italien och italofiler i övriga Fotbollseuropa länge varit en våt dröm. Redan från början inriktade sig Sportbladet också till stor del mot fotboll med profilstarka skribenter och krönikörer som Simon Bank och Erik Niva, två journalister som tagit den svenska, dagliga fotbollsbevakningen till en helt ny nivå. Bank har en enastående förmåga att hålla hög höjd på texterna om allt från en träningsmatch med herrlandslaget till slutomgången i Allsvenskan, ofta hittar han ingångar via böcker eller andra kulturella avstamp. En god stilist med förmågan att engagera även normalt måttligt fotbollsintresserade läsare.
Sportbladet med många kända skribenter!
Niva å sin sida är smått osannolikt ambitiös i sina artiklar om fotboll från hela världen. Ofta i reportageform väver han imponerande textmattor där samhällssystem, politik, ekonomi och kultur i respektive land blir till förklaringsmodeller för fotbollens ställning. Han har utkommit med en bok, Den nya världsfotbollen, där han i globaliseringens spår följer fotbollens frammarsch som världssport och ekonomisk jättefaktor.
Robert Laul är en annan fotbollsskribent på Sportbladet av den yngre skolan som profilerat sig genom avslöjanden om inte minst landslaget och annars bevakar svensk fotboll. Kristina Kappelin har Italien som bevakningsområde och väver ofta in intressanta samhällsaspekter i sina fotbollskrönikor. I Italien är fotboll som bekant en stor del av vardagen och fotbollens resultat och ägarturer stänker allt som oftast över på politik och samhällsdebatt. Premiärminister Silvio Berlusconi äger exempelvis storlaget Milan.
Med tiden har Sportbladet kompletterats med diverse bloggar och webbtv-sändningar, bland annat Laul Calling, där både skribenter på den egna tidningen, tränare och spelare gästar programmet och ofta är ovanligt öppna i det lite mer intima formatet än man hör dem i mer etablerade medier. Dessutom utkommer Aftonbladets månadsmagasin S sedan ett antal år, en mer fyllig tidning med längre intervjuer och återkommande krönikörer.
Från London rapporterar den emellanåt mätte Peter Wennman om Premier League i form av krönikor inför och efter stormatcher och med sidan London Calling. Den sistnämnda består allt som oftast av ett översatt hopkok anekdoter och kuriosa från de engelska sportsidorna. Analyserna fattas ofta men Wennman blir lätt något av ett sår man inte kan låta bli att peta i.
